Vad glad man blir när man möts av en sprallig och glad kanin. 

 

Hon stog på baktassarna och hennes näsa gick i hundratio. I bilen påväg hem satt hon så fint i mitt knä och tryckte sig ner i min jacka, vit jacka och en kanin som fäller? Hmm, inte bästa kombinationen:)

 

Roligt att vi fick lite snö nu. Riktigt mysigt och själv tycker jag att det lyser upp kvällarna så man kan vara ute senare. För inget kunde stoppa mig, självklart var jag ute i snön. 

 

En fråga jag har sällt mig många gånger, känner Märta igen mig? Har haft henne i 4,5 år, men vem vet kaninernas minne kanske är värre än en guldfisks?