Hej, nu har jag varit borta från bloggen ett tag men nu tänkte jag komma tillbaks igen. Tänkte först berätta lite vad som har hänt i mitt liv den senaste tiden. 

 

Tänk att er bästa kompis inte längre finns där för er längre...

10 Augusti upptäcker min granne att Otto blöder från sin ena bak tass klo. Vi tvättade rent hans klo men behövde också åka in till veterinären. Veterinären rakade av lite päls och Otto skulle äta medicin (antibiotika) i 10 dagar. Det vart 10 dagar med lugn för Otto och det tyckte han var tråkigt. Efter 10 dagar så fick han äntligen komma ut och skutta utomhus. På fredagen så slutade vi med medicinen och vi hopptränade och skuttade. På Måndagen fyllde jag år och jag fick presenter av både Otto och Märta. Vi tog även då en promenad i mitt nya koppel. Sen började allt. På tisdagen var jag hos min farfar med min granne och när jag kommer hem så är Otto trött och hängigg. Han sitter bara i ett hörn, han vill inte äta någonting inte ens vindruvor eller banan (det är hans favorit godis). Jag tog då ut han på en promenad för att pigga upp han. Men han satt bara kvar på samma ställe och såg lika trött ut. Han skuttade några steg fast då var det jag som kittlade honom fram. 

 

Vi åkte sen in till veterinären och där fick vi beskedet att vi kanske behövde avliva honom. Men vi skulle börja med att mata honom hos veterinären och det skulle förhoppningsvis få igång matsmältningen. Vi fick sen åka hem och mata honom också. Han vart ju matad i matspruta när han var liten pga hans mamma dog efter några veckor. Men han ville inte få in i munnen, han svalde inte. Det var även min sista dag på sommarlovet så jag gick och la mig ledsen. Jag gick upp på natten och mamma tyckte jag skulle säga hejdå till honom ifall han inte skulle bli bättre. Men på morgonen väcker mamma mig och säger att Otto tyvärr dog runt 4 tiden på natten. Jag sprang ner och jaa det var så sant han fanns inte längre.

 

Jag släpade mig till skolan, det var bara en timme fast det var en lång timme. Jag gick gråtande hem med slöa steg. Jag drog ut på tiden så länge jag kunde men sen så var jag tvungen. Då kom det jobbigaste jag någonsin jag har varit med om. Jag skulle lämna ifrån mig min finaste finaste Otto. Jag klappade han en sista gång och sen sprang jag ut. Det var det jobbigaste jag gjort! Jag grät hela vägen hem och till skolan morgonen dagen efter. 

 

Det man tror kan ha hänt med Otto är att en pälsboll kan ha stoppat i tarmen. Det kan ha varit efter att han har tvättat sin ”trasiga” klo.

 

Mellan skolan och veterinären så åkte jag, Olivia och mamma till Stockholm Ridsport och köpte ett par ridbyxor. Jag köpte ett par vita tävlings ridbyxor från Kingsland. 

 

Otto var en mycket speciell kanin. Vår kompis födde upp han och när vi skulle passa hans mamma och kullen så dör tyvärr mamman. Vi får då nappa upp kaninerna och därför så var han så gosig och sällskapssjuk. Han var riktigt duktig på kaninhoppning och han hade super fin teckning men eftersom att han bodde inomhus så hade han inte den bästa pälskvaliten, så han fick tyvärr ingen placering för det. Han älskade barn och när vi gick promenader förbi dagis fick dom alltid klappa honom och det älskade han.

Otto gillade Märta och Märta gillade honom. 

 

 

Sen måste jag bara tillägga att Otto blev riktigt bra på bild :)

✮250413      ♰260813