Motgångar och besvikelse…..
Hej allesammans igen!
Trorde jag skulle drunkna i saker jag måste göra i måndags men jag har inte druknat än och lär nog inte göra det heller, puh haha :)) Jag hade en SO uppsats till igår som tog bra mycket tid, jag har träsljöds uppgift till idag, science prov imorn osv osv, sedan julshowen och en ansökning som ska göras men nu har jag lite tid som jag ska använda till något annat - bloggen.
Det var somsagt första Ridskolecupen i hoppning i söndags och jag fick Käck. Det var även tidshoppning förresten vilket kanske inte var det mest optimala på käck men men får man nr.18 så får man... Käck hoppar ju väldigt bra ifall han väcks upp och går framåt. På framridningen så kändes han faktiskt rätt bra, på hugget och sov inte utan galoppera på bra! Jag startade sist med många felfria. Kände mig rätt lugn och inte nervös mer taggad. Hela banan var bra, jag tog kontroll över min egen ridning och det var jag som bestämmde hur vi skulle rida vilket var mitt största mål eftersom jag haft svårt med att verkligen fokusera och se till att det blir som jag tänkt mig men det blev det idag. Han galoppera till och med på bra, men sen vid 11 så vill jag göra mer utav en omhoppnignssväng då resten utav banan inte rikitgt höll till det och man var tvungen att öka istället flr att rida korta svängar. Så jag bestämmde mig för att slicka hindrena i en sväng till 11an och han orka inte hålla igång och svängen blev för snäv så han hann inte förbereda sig på att hoppa och styrde undan. *mitt fel, men jag kan säga ärligt att det sved och är så jäkla (om man får säga så) surt. Att på första tävlingen inte kunna rida felfritt när allt annat ändå satt hyfsat. Även om det var jag som red vilket jag är väldigt glad över!
Men det är här rubrken kommer in, motgångar och besvikelse är väll kanske att ta i om man ser på tävlingen, visst var det en besvikelse men ingen direkt motgång för hoppspecialerna har varit otroliga och de vanliga lektionerna nästan lika så. Det om nåt är skönt när man själv vet vad man ska jobba på med nån form utav förbättring när det är massor i skolan osv. Men besvikelsen är så stor just i stunden när något går snet, man vet så innerligt att man kunde gjort det här och det där annourlunda precis som man tänkte kvällen innan. Det är först senare motgången kommer när flera träningen går åt skogen, betygen på proven blir 10 ggr lägre än vad man ville och man sagt till sig själv 100 ggr att man ska skärpa sig. Men så går det ändå inte.
Förra året i början av terminen så gick det inte det gick bara inte att rida korrekt, vad jag än gjorde så blev det fel, dressyr som hopträning så satt 3/10 saker max och det sved så in i för jag fatta inte vad det var som inte gick varför allt gick mot en hela tiden, det var en motgång som jag hoppas att jag slipper ett tag framöver. Men sen efteråt och jag red Plopp en lektion så gick det helt plötsligt och när det går efter veckor, månader så känns det så mycket mer värt allt som gick fel förrut räknas inte längre. Ur motgångar kommer framgångar. lovar det.
Iallafall det viktigaste iallt är att inte ge upp, det är det värsta man kan göra för då har du förlorat då har du fasnat i motgången och besvikelsen gång på gång och kommer aldrig kunna komma ur den för att du slutade försöka. Det är som att gå i kvicksand, du börja sjunka (besvikelsen) men sedan börjar du sjunka lite mer och lite mer (motgången) men du försöker ta dig upp du försöker och försöker, men vill eller orkar du inte längre och då kommer du sjunka och sedan är du fast och kommer aldrig upp det är då du get upp och samma sak häner med verkliga saker, slutar du försöka så kommer du fastna och aldrig komma upp. När du väl kommer upp jag då banne mig då känns det om nåt helt underbart för då har du bestigit ett berg efter berg och du vet att varenda litet steg räknas till vart du är.
Utan motgångar och besvikelse hut skulle vi se ut och bete oss då? Om allt gick som på räls och livet var helt perfekt hela tiden. Då skulle små saker som är stora saker egentligen sluta betyda något tillslut skulle stora saker också sluta betyda något och saker skulle bara vara vita. Vi skulle leva på rosa fluffiga moln och vara sjukt bortskämda med vad som serveras. Jag tror verkligen att dina misstag, besvikelser och motgångar ligger som en grund för den du är.
Det är inte själva motgången och besvikelsen vare sig det är Et på matteprovet, måltorkan på fotbollsmatcherna eller hinderna som bara rivs gång på gång som spelar roll i slutändan utan hur du löste det, stannade kvar och sedan gjorde comeback och gjorde det du är bäst på. Det är lösningen på problemen som räknas! :=)
Länge sen på mitt första ridläger på veda tror jag! Brownie vi saknar dig elr åtminstone jag <33
